Igår fredag den 6 nov 2009 var jag till den mest fantastiska begravning någonsin.
Den sista tiden har jag varit i fullständig chock och har varit oerhört ledsen över att inte ha kunnat tänka tillbaka på alla de fina upplevelser jag haft tillsammans med Anne. Den fruktansvärda tragedi att vi förlorat henne och all den smärta hon har fått uppleva har överskuggat alla mina tankar.
Nu kan jag också le när jag tänker på Anne. Först nu går det upp för mig hur otroligt vacker den kvinnan var. Hon var så god och mild, stark och envis, rättvis och ärlig. Jag har alltid vetat att hon var en fantastisk människa men nu går det verkligen upp för mig hur fantastisk hon faktiskt var. Jag är så oerhört glad över att ha fått dela min sorg med alla de människor som höll av Anne så högt, och det är så skönt att veta att hon hade en sådan underbar familj, så många fina vänner och så mycket kärlek runt sig.
Anne, du kommer alltid att leva med oss…
Karin